|
Funderingar kring förändringsarbete
I mina två senaste artiklar:
"Ut med logiken —
in med idéer" och "Gud,
Darwin och professor Balthazar" nämner jag uppfinnaren
Sune Nygren. Han är enligt mig en av vår tids mest intressanta
innovatörer med sitt nytänkande när det gäller
arbetstid. Om hans innovation 3-3-systemet ska jag inte skriva om
här. Gå hellre in på Sunes egen webbsida och läs
mera: www.tretre.se.
Sune har läst mina
artiklar och kommenterat dem i ett e-brev. Jag tyckte att hans svar
var så intressant att det fungerade som en egen artikel. Läs
om Sunes spännande erfarenheter här nedan.
Hej Pelle,
Tack för krönikan. Balthazar och skapelseberättelsen
— jo så tror alltför
många att förändring går till.
Jag har även tagit fram några hårda
saker — bland annat en spikutdragare
och ett borrstativ. Vad det handlar om - när den första
euforin vid tanken på det nya har lagt sig —
är att bygga prototyper och sedan att testa och ändra/justera
tills man nästan kräks på alltihop.
Men om man har ambitionen att nå det, ur
alla tänkbara aspekter, optimala så har man inget val.
Sen blir ju slutprodukten i alla fall en kompromiss mellan motstridiga
intressen!
Under den resan, som kostar både engagemang,
tid och pengar kommer ofta tanken "måtte jag aldrig hitta
på något mer".
Sista meningen i din krönika: "Tänk
på att alla andra kan ha fel" är intressant. När
man, som i mitt fall, går där med 3-3-tanken och försöker
förklara den för vettiga människor och ingen under
många år ens vill prata om saken, utan bara ler milt
överseende, så ansätts man av tvivel. "Är
det jag som är galen? Inte kan det väl vara så att
alla andra har fel?"
Vad är det som gör att man då
inte släpper taget trots att tanken nästan blir en belastning?
Man tar ju trots allt en risk, och lever lite farligt i det här
läget (byfånesyndromet). Nu var det ingen större
fara när det gällde 3-3 men det finns ju i historien de
som har fått plikta ordentligt för att de hållit
fast vid tanken på att alla andra kan ha fel.
Vilka är drivkrafterna och vad är det
som får vissa att inte ge upp? En stark drivkraft för
mig var att jag trodde mig ha en insikt —
en slags intuition — som jag märkte
att andra inte hade, men möjligen skulle få om jag lyckades
ge de goda skälen för 3-3. En annan drivkraft som inträder
i det här läget är en slags skyldighet: "Jag
kan inte utesluta att alla andra har fel. Därför måste
jag försöka förmedla mina tankar —
inte för min egen skull utan möjligen för mina barnbarns
skull."
En travesti på din krönikerubrik skulle
då kunna vara: Ut med idéerna som bygger på logik
— in med idéer som grundar
sig på intuition.
"Sju farliga fallgropar" på baksidan
(av tidningen Perspektiv, ladda ned den här)
borde finnas på ett chip som opereras in i huvudet på
alla som har med förändringsarbete att göra. Hinder
och motkrafter måste tas på allvar. Och man har ju bara
ett vapen — de goda skälen.
Mvh Sune
29 november 2003 Sune Nygren
Tillbaka
|