|
Led den kreativa energin - stoppa den
inte
Skatterna är för höga! Att söka
patent är för svårt! Riskkapital går inte
att få! Så kan det låta när det är tal
om att få igång företagande och entreprenörskap
i landet. Detta är inget annat än lyxproblem.
Det är klart det finns saker som kan förbättras
för att underlätta miljön för innovation och
företagande, men betänk att den som brottas med dessa
problem redan har kommit en bra bit på väg. Om jag har
kommit så långt att en patentansökan står
för dörren har jag redan tagit mig förbi mängder
med problem i min designprocess. Åtskillig tid är nedlagd
i utvecklingen och jag har tagit min ursprungliga idé på
en lång resa, från första skiss till realiserbar
produkt. Mängder är de innovatörer som aldrig kommer
så pass långt att de ens behöver fundera över
hur en patentansökan går till.
Innan det är dags att fundera på företagsnamn
och marknadsplaner kommer man att behöva kontakta ett antal
nyckelpersoner för att se om den nya produkten, eller vad det
nu rör sig om, är värd att fortsätta utveckla.
Anledningen till denna kontakt kan variera. Några
exempel. Jag vill veta:
- om riskkapitalbolag X vill satsa pengar på
utvecklingen
- om företag Y är intresserade av
att sälja produkten
- om företag Z är intresserade av
att köpa produkten
- om det går att patentera produkten
En nyckelperson kan
alltså till exempel vara handläggare på PRV eller
produktansvarig på ett företag. Ett vanligt nybörjarmisstag
är att vända sig till dessa personer för tidigt.
Det finns ofta väldigt mycket man kan göra själv
eller tillsammans med sina vänner för att ge idén
kött på benen. Som jag skriver i "Inspiration är
för amatörer" kan man inte sälja en idé.
Men tids nog måste man vända sig till en av dessa nyckelpersoner,
för att avgöra om det är värt att fortsätta,
eller om man behöver ändra kursen lite.
Eftersom ingen är en god innovatör
från barnsben kommer med all sannolikhet det första mötet
med en nyckelperson inte att leda direkt till en realiserbar produkt.
En bra nyckelperson kan däremot alltid lära kreatören
någonting och få denne att känna sig motiverad
att fortsätta. Nästa gång kommer nog inte heller
att leda till rikedom och framgång. Kanske inte den tioende
eller tjugonde heller. Men om den tjugoförsta gör det
så visar det hur stort ansvar dessa nyckelpersoner har.
Förutom att dessa personer sitter på
nyckelpositioner är ett annat skäl att kalla dem nyckelpersoner
att det är de som avgör om de ska låsa upp dörren,
så att kreatören kan komma vidare, eller inte. Låsa
upp dörren gör man inte bara genom att ta emot produkten
med öppna armar. Låsa upp dörren gör man också
genom att ge innovatören tid, lyssna, ge ett par goda råd,
vänligt avböja och uppmuntra till vidare arbete.
Många nyckelpersoner gör tyvärr
inte ens det första. De hör inte ens av sig på en
mötesförfrågan. Alltför mycket av denna typ
av ignorerande kan få den mest entusiastiska innovatör
att slänga skisserna i sopkorgen för gott.
Detta har säkert flera orsaker. Till viss
del kan de bero på en generationskrock. Kreatören är
ung och van att kommunicera via e-post. Nyckelpersonen är äldre,
har e-post men använder den mer som en elektrifierad brevskickare.
Men på samma sätt som en ordbehandlare inte är en
elektrisk skrivmaskin är inte e-post endast ett elektriskt
sätt att skicka brev på.
Den unga kreatören blir besviken när
inget omedelbart svar kommer. Nyckelpersonen behandlar e-breven
som vanliga brev, fast i datorn. Vanliga brev behöver man inte
ge snabba svar på. Han eller hon inser därför inte
att ett snabbt svar som talar om att ingen-tid-finns-just-nu-försök-i-maj-igen
hade varit bättre än inget svar alls, eller ett svar en
månad senare.
Då kanske man kan tycka att kreatören
kunde använda telefonen i större utsträckning? Det
finns ett stort skäl till att e-post är överlägset
i dessa sammanhang. De kreatörer och ensamma designers jag
riktar mig till i min bok har inte kommit så långt att
de kan leva på frukten av sina idéer. Pengarna tjänas
på ett "vanligt" arbete medan flitens lampa lyser
i hemmen om kvällarna. Utvecklingen är helt och hållet
en fritidssysselsättning och det finns sällan någon
möjlighet att ägna arbetstid åt att försöka
nå folk på telefon. Däremot går det utmärkt
att e-posta på natten och läsa svaret nästa natt.
Men det största skälet tror jag ligger
i nyckelpersonens tro om att kreatören kräver mycket mer
än vad denne faktiskt gör. Lite tid, lite intresse, lite
kunskap och en uppmuntran om att fortsätta räcker väldigt
långt. Även om kreatören är helt fel ute denna
gång är han/hon åtminstone en person som försöker.
Alla är vi barn i början. Därför är det
viktigare att se till att denne person fortsätter kreera än
att såga idéerna.
Självklart måste man, som ett barn
som lär sig stava, få stava fel i början. Det är
betydligt bättre att få höra vad som är fel
(kan göras bättre), än ingenting. Den som blir ständigt
ignorerad och avvisad kommer för eller senare att ge upp. Förmodligen
helt i onödan.
Om du som läser detta och själv känner
på dig att du är en nyckelperson som har uppträtt
på det sätt jag har beskrivit vill jag att du ska göra
två saker:
1. Skäms
2. Sluta med det
Det är aldrig för sent att ändra
på sina vanor.
Som kreatör är det också viktigt
att inte ta kritik personligt. Det ligger oftast någonting
i kritiken och där finns lärdomar att hämta.
Om vi får fler kreatörer att lyfta
sina idéer upp till dessa nyckelpersoner kommer detta innebära
att fler börjar fundera över frågor kring företagande
och entreprenörskap. Då skapas också ett större
tryck på dessa frågor.
Huvudsaken är att vi bättre tar
tillvara på våra kreativa talanger och inte stoppar
den kreativa energin. Den måste vägledas. För även
om vi skapar världens bästa förutsättningar
för patentregistrering och företagsbildande är det
inte värt ett nickel om inte våra kreatörer lyckas
förvandla de goda idéerna till realiserbara produkter.
01 november 2002 Pelle Mårtenson
Tillbaka
|